Bästa låten om identitet

Cultivate your hunger, before you idealize

Motivate your anger, to make them all realize

Climbing the mountain, never coming down

Break into the contents, never falling down

My knee is still shaking, like I was twelve

Sneakin' out the classroom, by the back door

A man railed at me twice though

But I didn't care

Waiting is wasting, for people like me

Don't try to look so wise

Don't cry 'cause you're so right

Don't dry with fakes or fears

'Cause you will hate yourself in the end

Don't try to look so wise

Don't cry 'cause you're so right

Don't dry with fakes or fears

'Cause you will hate yourself in the end

[ Lyrics from: http://www.lyricsmode.com/lyrics/a/akeboshi/wind.html ]

You say, dreams are dreams

I ain't gonna play the fool anymore

You say, 'cause I still got my soul

Take your time baby

Your blood needs slowin' down

Breach your soul to reach yourself before you gloom

Reflection of fear make shadow of nothing

Shadow of nothing

You still are blind if you see winding road

'Cause there's always straight way to the point you see

Don't try to look so wise

Don't cry 'cause you're so right

Don't dry with fakes or fears

'Cause you will hate yourself in the end

Don't try to look so wise

Don't cry 'cause you're so right

Don't dry with fakes or fears

'Cause you will hate yourself in the end

Don't try to look so wise

Don't cry 'cause you're so right

Don't dry with fakes or fears

'Cause you will hate yourself in the end

'Cause you will hate yourself in the end

'Cause you will hate yourself in the end

'Cause you will hate yourself in the end

Jag valde den här låten för att jag tycker att den speglar kampen om att få va sig själv, och inte en i mängden. Samt om att man lätt glömmer vem man är och vad man verkligen har för ambitioner.
Jag har inte direkt några argument om varför den är bäst, utan min åsikt är att det är en fin låt som uttrycks med väl skrivna meningar. En av min favoriter är ''Reflection of fear make shadow of nothing'' - ''Reflektionen av rädsla skapar skugga av inget/intet.''. Vilket jag tolkar som i det här sammanhanget att rädslan av att va sig själv skapar istället en tom person som går i andras fotspår och försöker leva någon annans liv, precis som exemplet från boken vi läste!
Så jag skulle säga att låten i början uppmanar att man ska bryta sig ur det enformiga mönstret som skapar osäkerhet i sig själv genom andra. (dvs. att man är rädd för att inte vara accepterad som den man är.)
 Och sedan övergår låten den till att mer beskriva vad resultatet av denna osäkerhet/rädsla ofta innebär.

Här kommer jag bara visa några exempel på det han sjunger som jag tolkar det på ett ungefär;
''You say, dreams are dreams'' - att man själv nekar sina egna ambitioner och följer den ''simpla/enkla'' vägen istället för att verkligen sträva efter sina drömmar i livet
''Take your time baby, your blood need slowin' down'' - att man ska ta den tid man behöver för att utvecklas som person och verkligen fundera vad man vill med livet, och inte stressa genom livets alla vägar för att ''kanske'' hitta rätt.
''Breach your soul to reach yourself before you gloom'' - (gloom betyder ''förmörka'') att man bör ta tag i sitt liv och bryta sitt ''påtvingade'' mönster innan man sitter fast och glömt bort vem man egentligen är. Alltså att man verkligen lever sin flaska identitet som att det vore en själv.
'' You still are blind if you see winding road, 'cause there's always straight way to the point you see'' - att man inte vet vad man vill om man inte är beredd att ta steget, känner osäkerhet, inte tycker det är värt det osv. eller bara något relaterat till det jag skrivit innan. Så man har inte gått rätt väg, om inte vägen är klar och du uppskattar den i sin helhet.

Och det där var allt för mig. Så tänk över livet och er riktiga identitet nu! Haha, ha det bra så länge :P

Hanna, huset, hunden

Efter vi först läst boken var min första tanke att vi i en äldre ålder var för trångsynta för att kunna skapa en mening i det oförståeliga. Men med tiden kunde man hitta en förståelse och ett sammanhang som var djupt inristat i boken, då man lyckats koppla ihop bilderna betydelse samt hittade ordens mening istället för bara läsa rakt av.

Jag lyckades ganska tidigt hitta ett mönster som gjorde det hela ganska klart för mig om vad det handlade om (från mitt perspektiv). Jag hade dock vissa olösta tankar och vissa detaljer som jag än inte sett förens vi hade gruppsamtalet.

Jag var grovt imponerad hur författaren kunnat skapa så mycket mening och mönster, samt kopplat allt samman utan att ge efter några misstag som bryter strukturen i sammanhanget. Även hur hon med så korta meningar och simpla ord skapade så mycket.. mening.

Hade jag inte utvärderat boken så hade jag säkert aldrig uppskattat den. Det kan jag säga ganska säkert.
Jag vet dock inte om allt besvär för att lyckas läsa orden från ett nytt perspektiv var särskilt värt den nya ''berättelsen''. Men måste då ändå påpeka att det var givande!

Allt för mig, Tjao.