Hanna, huset, hunden

Efter vi först läst boken var min första tanke att vi i en äldre ålder var för trångsynta för att kunna skapa en mening i det oförståeliga. Men med tiden kunde man hitta en förståelse och ett sammanhang som var djupt inristat i boken, då man lyckats koppla ihop bilderna betydelse samt hittade ordens mening istället för bara läsa rakt av.

Jag lyckades ganska tidigt hitta ett mönster som gjorde det hela ganska klart för mig om vad det handlade om (från mitt perspektiv). Jag hade dock vissa olösta tankar och vissa detaljer som jag än inte sett förens vi hade gruppsamtalet.

Jag var grovt imponerad hur författaren kunnat skapa så mycket mening och mönster, samt kopplat allt samman utan att ge efter några misstag som bryter strukturen i sammanhanget. Även hur hon med så korta meningar och simpla ord skapade så mycket.. mening.

Hade jag inte utvärderat boken så hade jag säkert aldrig uppskattat den. Det kan jag säga ganska säkert.
Jag vet dock inte om allt besvär för att lyckas läsa orden från ett nytt perspektiv var särskilt värt den nya ''berättelsen''. Men måste då ändå påpeka att det var givande!

Allt för mig, Tjao.